Kyrkans viktigaste högtid

 Lärjungarna var desillusionerade. I flera år hade de följt Jesus. Nu var deras ledare död. Allt var slut. Lärjungarna var också mycket rädda. De var rädda för att det öde som drabbat Jesus skulle utsträckas också till dem. Skulle också de bli gripna, misshandlade och avrättade?


 En kort tid senare är lärjungarna som förvandlade. De beger sig med stor glädje och frimodighet ut till byar och städer för att berätta om Jesus. Lärjungarna vet att deras förkunnelse innebär stora risker för dem själva. Vad var det som hände med lärjungarna under den korta mellantiden? Hur kunde de förändras från desillusion och rädsla till att vara frimodiga, glada och utåtriktade vittnen?

 Förändringen berodde enligt kristen tro på Guds eget handlande. Graven var tom, och lärjungarna fick möta Jesus som den uppståndne Kristus. Därför fanns det trots allt en framtid och ett hopp! Uppståndelsetron kom att få avgörande betydelse. Tron på Jesu uppståndelse ledde lärungarna till den frimodiga och utåtriktade verksamhet som småningom kom att resultera i den kristna kyrkans födelse.  


Påsktiden låter oss ta del av det här stora dramat. Under några intensiva dagar får vi leva oss in i de händelser som ägt rum i vår historia men som spränger tidens, rummets och de rationella förklaringarnas gränser. Under måndag till onsdag i stilla veckan fokuseras uppmärksamheten på hur Jesus våndas, fängslas, förhörs och döms. Skärtorsdagen firas till minne av Jesu sista måltid med vännerna, den kväll då han också instiftar nattvarden. Långfredagen handlar om korsfästelsen och Jesu död. Påskdagen är för kyrkan den mest jubelfyllda högtiden under hela året. Påskdagen handlar om trons kärna och grund: Kristi uppståndelse.  Välsignad påsk! Mats Lindgårddomprost

Mats Lindgård

domprost