Historia 

Längtan efter ett begravningskapell på begravningsplatsen hade sin början i slutet av 1800-talet, då en önskan att jordfästningarna skulle kunna utföras "oberoende av väder" vaknade. Det framhävdes att man vid begravningar kunde falla offer för en svår förkylning, på grund av vilken flera personer, sades det, lagts i en för tidig grav. " En begravning ute i köld och blåst med ett stillastående i snödrivorna vid griften ofta i timtal kan även för den friskaste människa bliva anledning till sjukdom och död", skrev Borgåbladet. En hård dragkamp om ärendet utkämpa-des dock. Flera av beslutsfattarna i församlingarna ansåg att man inte hade råd att bygga ett kapell.		Näsebackens begravningskapell
Altare i kapellet		Situationen tog dock en annan vändning när kommerseråd Johannes Askolin och hand-lande Oskar Simolin på hösten 1906 lovade att de själva bekostar begravningskapellet och donerar det till försam-lingen. De sparsamma beslutsfattarna i församlingen kunde inte tacka nej till erbjudandet, och byggnadsarbetet kom igång i maj år 1907. Kapellet byggdes i enlighet med donerarnas och arkitektens önskan på det ställe där den dåvarande obduktionsbyggnaden stod.