grunden för sjukhussjälavårdsarbetet

Sjukhussjälavården har sin grund i Jesu ord: "jag var sjuk och ni såg till mig" (Matt 25:36). Vår Frälsares löfte "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" (Matt 18:20) utgör också en verksamhetsbärande kraft.

Själavården som äger rum i sjukhus och inom öppenvården har etablerat sig som ett samarbete mellan samkommuner och församlingar på riksnivå. Samarbetet har utformats i enlighet med landsomfattande principer. Riktlinjerna definieras i följande dokument:

I	Sjukhusförbundets cirkulär 8/1965
II	Medicinalstyrelsen, skrivelse 25.4.1983, Dnr 2013/101/83 "Rekommendation om själavård vid sjukhusen, hälsocentralerna och socialväsendet"
III	Den utvecklade öppenvårdens utmaning för församlingens själavårdsuppgift. Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland biskopsmöte i Lapua 12 - 13.9.1989.
IV	Rekommendationer för sjukhussjälavård i Europa, godkända i Åbo 15.6.2002
V	Principer för sjukhussjälavården, godkända 16.9.2003, Kyrkostyrelsen

kyrkans sjukhussjälavård

Kyrkans enhet för sjukhussjälavård (KS, webbsidan finskspråkig) är ett samarbets- och sakkunnigorgan som planerar och utvecklar själavården i sjukhus, vårdinrättningar och öppenvården, samt upprätthåller kontakter till hälsovårdsfältet. De godkända riksomfattande Principerna för sjukhussjälavården har utarbetats av Kyrkans sjukhussjälavård.